HEM |  TIDNINGEN |  Programförklaring 1993 |  Rune Ströms Roderdonation 1996 |  SOIC AB 1994 |  STIFTELSEN 1997 |  Nej till IT 1997
Berits brev 1997 |  Kinarådet |  Stiftelsens stadgar |  Lena von Sydows Brev |  Bilsabotage 1999
Brev till Medlemmar 1999 |  Brev till Stiftare 1999 |  Brev till Sponsorer 1999 |  Anders' Brev till SMG 1997/98

DOKUMENT I URVAL

Ingen vågar bemöta dig, Bengt Tengroth

Bengt Tengroth får besk inside-kritik av Lena van Sydow för sitt agerande i Projektet Ostindiefararen

Jag förstår att ingen vågar möta dig i en debatt, skriver Lena von Sydow, "avhoppad ekonomiansvarig och en numera ganska ledsen entusiast" i ett öppet brev till Bengt Tengroth om utvecklingen för projekt Ostindiefararen Götheborg.


Öppet brev till Bengt Tengroth om Projekt Ostindiefararen Götheborg III

Till Bengt Tengroth, VD i Svenska Ostindiska Companiet AB:


Ja, du har rätt, det var vi, Anders Wästfält, jag och några till som tillsatte dig i startskedet av Projekt Ostindiefararen Götheborg III. När Anders träffat dig på båtmässan och presenterat vår idé, berättade han om din entusiasm inför projektet och din oerhörda kraft. Föga anade vi...

Vi samlade alla personer som, av olika anledningar var intresserade av att sätta igång och försöka driva detta jätteprojekt. Vi gjorde ett förslag till de båda styrelsernas sammansättning och kallade till ett första möte på länsstyrelsen. Det var första gången jag såg dig. Du började ditt anförande med "Jag finner här att jag blivit utsedd till SOIC AB:s styrelseordförande", och jag minns mycket tydligt att jag förvånades av hur överraskad du blev, då du redan sett förslaget och visste vilken post du skulle ha. Hycklare, blev mitt första intryck av dig.

Vi arbetade vidare och fick stort stöd av Eriksbergs Förvaltnings AB, så stort att vi snart började bli rädda för att slukas av Eriksberg, men vi arbetade vidare. Med många arbetstimmar, många möten, mycket möda och mycket glädje lades grunden till varvet Terra Nova. Mycket sakta växte vår dröm. Det fanns många människor och företag som engagerade sig redan från början, men de flesta var kallsinniga. Entusiaster är dock entusiaster, så vi jobbade vidare. Jag var en av de få som fick betalt för mitt arbete, men de flesta jobbade ideellt, i hopp om att kanske en dag få någon form av lön för mödan.

Tiden gick, och uppbyggnaden av varvet fortskred. Människor lämnade, andra anslöt sig. Styrelserna bytte skepnad och in på scenen kom fler och fler med anknytning till dig. Somliga under stora protester från oss, men vi blev överkörda. Du lyckades övertyga många på byggsidan att du var den rätte att leda projektet.

Arbetsklimatet började kännas fel, och det var svårt att göra ett gott arbete. Samarbetet med VD var nästan obefintligt, eftersom han mycket sällan var anträffbar på varvet eller på telefon. Jag valde att hoppa av och därmed var det bara en kvinna kvar i någon form av ledande ställning, Berit Wästfelt. Nu har du lyckats bli av med henne också, även om det betytt att du måst offra Anders Wästfelt.

Förre landshövdingen bad mig stanna kvar och sköta Stiftelsens ekonomi, vilket jag fortsatt med. Det och mitt arbete som kassör i Vänföreningen gör att jag fortfarande befinner mig i periferin av detta stora äventyr och fortfarande känner ett stort engagemang.

Ja, det är väl sant att utan dig hade projektet aldrig fått pengar från kommunen. Då inställer sig genast frågan "satsar kommunen pengar på projektet, eller på Bengt Tengroth?' Samma fråga torde kunna ställas när ALMI lånar ut pengar. Du glömmer också att under tiden som det förhandlats med kommunen, har ni gått miste om kontrakt med sponsorer från det privata näringslivet, mest beroende på att Anders Wästfelt och hans stab haft händerna bakbundna enligt dina direktiv, och inte kunnat förhandla vidare. Hade det inte varit bättre med privata bidrag istället för att reta upp hyresgästerna i de kommunala bostadsbolagen?

Jag hör dina uttalanden i media, och jag förstår att ingen vågar möta dig i en debatt. Din verbala förmåga och ditt samvetslösa sätt att hantera fakta gör att de flesta tappar talföret.

Du lutar dig ständigt på formalia, när det gäller att skära av insynen från Vänföreningen. En person med moral och etik, kanske hade hanterat det på ett annat sätt.

Du presenterade också ett brev, där personalen sägs ge sitt fulla stöd till din hantering av företaget. Du glömde berätta att de flesta av dessa är anställda genom ALU och andra arbetsmarknadsprojekt och att en sådan plats vågar man inte offra för en ideologi.

Men, du kommer säkert att klara det. Ty vem kan sätta sig upp mot etablissemanget i så prestigefyllda sammanhang, men i mina ögon är det inte rätt.

LENA VON SYDOW