HEM |  INLEDNING |  REGISTER |  1984 |  1985 |  1986 |  1987 |  1988 |  1989 |  1990 |  1991 |  1992 |  1993
1994 |  1995 |  1996 |  1997 |  1998 Jan |  1998 Feb |  1998 Mars |  1998 April |  1998 Maj |  1998 Juni |  1998 Juli
1998 Aug |  1998 Sept |  1998 Okt |  1998 Nov |  1998 Dec |  1999 Jan |  1999 Feb |  1999 Mars |  1999 April |  1999 Maj
1999 Juni |  1999 Sept |  2000 |  2001 |  2002 |  2003 |  2005 |  2010 ÅTERBLICK |  DOKUMENT |  VÄNFÖRENINGEN

Oktober1998 INLEDNING December 1998

TOLFTE ÅRGÅNGEN

November 1998

Sista spantet reses i ett projekt som glömt sin historia

12 November - sista spantresningen

Även för och akterskepp var nu på plats. Fartygsstommen är äntligen klar. Då ostindiefararprojektet genom sin oförmåga att attrahera näringslivet blivit mer och mer beroende av kommunala pengar (ca 2 miljoner kronor årligen) går inbjudningarna till den sista spantresningen till en stor del ut till Göteborgs kommunpolitiker.

De frivilliga dykarna från utgrävningsperioden, initiativtagarna, de ursprungliga sponsorerna, stiftarna, Vänföreningens styrelse och medlemmar, privata donatorer m.fl. som under alla tidigare år gjort betydande personliga uppoffringar "glöms" åter bort.

Inför SOIC ABs planerade presskonferens sänder initiativtagarna av denna anledning följande information till tidningar och TV:


Till de journalister som inbjudits till
Svenska Ostindiska Companiet ABs presskonferens på ostindiefararvarvet
Terra Nova, Eriksberg, Göteborg

Den 12 november 1998 är en viktig dag i projekt Ostindiefararen Götehborg IIIs historia. Det är resultatet av tiotusentals människors arbete och uppoffringar som nu kröns med sin belöning. Ostindiefararen Götheborg IIIs sista spant skall äntligen resas.

Av olika skäl har de allra flersta av dessa människor inte inbjudits till att få närvara vid denna högtid. En av dessa människor är jag själv - Anders Wästfelt - som tillsammans med några vänner en vinterdag för 15 år sedan återupptäckte resterna av den förlista Ostindiefararen Götheborg.

Några andra som inte heller är inbjudan, är min fru Berit Wästfelt, forskningsansvarige Jan-Erik Nilsson, de hundratals dykare som under nära tio år 1983-1993 grävde ut och gjorde porslinsskärvorna från Ostindiefararen Götheborg världsbekanta. Ej heller inbjudna är styrelsen för - eller medlemmarna i - Vänföreningen Ostindiefararen Götehborg - trots att Vänföreningen stött projektet med tid, pengar och arbete i ett decennium och sammanlagt skänkt omkring en miljon kronor, finansierat framtagningen av de första ritningarna och skänkt aktiekapitalet till SOIC AB.

Inte heller är de tusentals privatpersoner - som med några hundra till många tusen kronor - bidragit med pengar, välkomna. Endast efter hårda påtryckningar fick direktören Rune Ström, som skänkt 350 000 kronor till rodret, en inbjudan i sista minuten.

Nästan inga av medlemmarna i tidigare styrelser, ledningsgrupper eller de initiativtagare som under de svåra åren 1993-1996 offrade all ledig tid och stora belopp, för att föra fram projektet till en punkt då någon vågade tro på det, är välkomna. Varför - är frågan jag själv skulle vilja ställa under den presskongferens Du kanske fått en inbjudan till. Nu får Du chansen att göra det i mitt ställe . Jag är, tillsammans med en långa rad av mina vänner och medarbetare, inte inbjuda.

Svaret är vår kritiska inställing till hur projektets syfte förfelats och vår kritik av hur man enbart för att själva få behålla makten valt att använda knappa kommunala resurser i stället för att släppa in privata sponsorer. En del framgår av bifogade dokument. Resten kan Du läsa Dig till på Vänföreningens hemsidor på http://www.ostindiefararen.net

Med vänlig hälsning
Anders Wästfelt
Initiativtagare till projekt Ostindiefararen Götheborg III
Stiftare till Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg



13 November

Dagen efter spantresningen på Terra Nova beskriver Thomas Kristiansson i GP stiftarnas stadgeenligt valda nya styrelse som en "maktkupp utifrån". Initiativtagarnas kamp för att åter få delta i sitt eget projekt kallas "en yttre fiende som dök upp i form av en ny grupp som ville ta över projektet".

Thomas Kristiansson påstår vidare - med GPs hela auktoritet som seriöst nyhetsmedia bakom ryggen - att "Länsstyrelsen i Stockholm fått ta över rättsskipningen" och "slagit fast" att den "gamla styrelse" som tillsattes vid 1997 års årsmöte har rätt att sitta kvar trots att de valts bort vid 1998 års årsmötets. Detta underliga påstående har ännu ej dementerats i GP. Ett stort antal upprörda läsare tar under följande dagar kontakt med Thomas Kristiansson.

En del inlägg sänds även till GPs insändarspalt "Fria ord", men tas ej in. De vi erhållit kopior på - och vars författare medgivit dess offentliggörande - återges därför nedan i sin helhet:


  Tomas Kristiansson

 

Bäste Thomas, av någon anledning har Du fått det hela lite om bakfoten. När Du i inledningen talar om "maktkupper utifrån" och lite längre ned om "när en yttre fiende dök upp" är det bland annat mig Du talar om.

Jag skrev som professionell marknadsförare i september 1993 tillsammans med Anders Wästfelt de allra första breven till Sveriges näringsliv om stöd för projekt ostindiefararen Götheborg. De gick som sig bör till Volvo, SKF, ASEA, Ericsson, Fläkt, SCA och en rad av de största svenska exportföretagen. Vi förstod att man inte vågade stötta detta projekt - än. Vi måste bevisa mer, först. Detta lockade in mig och en lång rad andra in i en process där vi hela tiden måste prestera "bara lite till", så skulle det lossna.

Vi gjorde det.

1993 gick och det följdes av 1994, 1995 och 1996. Projektet och varvet växte. Jag själv och många med mig arbetade utan lön för att varje krona måste gå in i projektet för att de där stora företagen som vi hoppades på, skulle börja tro på projektet.

Men mitt ibland oss fanns det några som hade gjort egna bedömningar, som tyckte att projektet höll utmärkt som det var. Dessa människor hade egna planer och i dessa passade vi som startat och drivit igång projektet inte in. Dessa bildade så småningom själva något som de kallade för KINARÅDET. Man stoppade utredningar som skulle gett oss en lön och tackade NEJ till sponsoravtal som skulle fått igång projektet precis som vi önskade. KINARÅDET, däremot, hänsvisade till vårt projekt - där jag fortfarande arbetade gratis varje dag - och ansökte om pengar till SIG SJÄLVA. Detta har jag dokumenterat i ett mycket utförligt PM som ligger ute på Internet och som du bör ha fått dig tillsänt vid flera tillfällen.

Jag vet inte hur mycket pengar jag avstått ifrån då jag valde att vara med om att bygga upp ostindiefararprojektet, istället för att arbeta för mig själv, men det är flera årslöner. Jag var med och förhandlade med både Thomas Crusner och Ingemar Örtendal om GPs sponsoravtal. Det var jag som drev igenom och praktiskt taget ensam skrev den 16-sidiga fyrfärgsbilagan i GP vi kallade GÖTHEBORGSPOSTEN under sommaren 1997. Jag vet att jag sålde spikar och andra komponenter till ett värde av 1,6 miljoner kronor bara under hösten 1997. Allt tillföll projektet och jag hade inte ens lön, akassa eller ALU, Jag bara ställde upp på egen bekostnad.

Tycker du allt annat sammantaget som om det låter som om jag hjälp till? Tycker du det låter som om detta borde berättigat mig att få en inbjudan till spantresningen? Jag tycker nog det själv. Min familj, mina barn, mina vänner och grannar som känner mig tycker det. De företag som jag av olika skäl haft kontakt med i detta ärende tycker det. MEN JAG FICK INGEN. Tror Du att detta var en tillfällighet - ett misstag? Nej - Jag kan ge dig en lista på kanske femtio personer till som gjort stora individuella insatser och borde blivit inbjudna, men som inte blev det. Men Du fick en inbjudan, eller hur?

I de nuvarande makthavarnas ögon är dina insatser alltså värda mer än mina. Det är värt mer än hela Vänföreningen, mer än stiftarnas och de andra inititativtagarna, m.fl. som inte heller blev inbjudna. Kan det bero på vad du skriver eller har du någon annan förklaring?

Det som upprör mig mest är inte att jag blivit grundlurad och bestulen på värdet av mina insatser. Inte att en rad makthavare som jag i min enfald kanske tidigare hoppades på och såg upp till, ljuger och sviker. Utan att den så kallade tredje statsmakten - den fria och okorrumperade pressen - inte ställer upp när de små och maktlösa så fullständigt hänsynslöst blir förtalade och trampade på av makthavarna. I Stockholm räcker det med några porrklubbsbesök, några sönderklippta kvitton, lite stulet tandguld från långvården eller en toblerone på tjänstekortet. Men här i Göteborg kan politikerna klara sig undan med exakt vad som helst.

Nu tror jag att sanningen förr eller senare kommer ikapp Bengt Tengroth, Göran Bengtsson, Göran Johansson, Dig och alla dina andra kompisar som du försvarar i GPs spalter. Det kan ta sin tid. Men på samma sätt som Vasavarvet för alltid är fläckat av hur Franzén behandlades kommer detta vårt ostindiefararprojekt alltid att fläckas över hur makthavarna tillskansade sig det från initiativtagarna och hur Anders Wästfelt, Berit Wästfelt och många andra behandlats.

Du och GP hade lätt kunnat åstadkomma en uppgörelse mellan alla inblandade parter om du så bara valt att relatera "båda" sidorna av saken någorlunda neutralt. Nu kommer dina artiklar i GP i framtiden i stället användas som exempel på hur enbart maktens röst fick komma till tals.

Rörande Din punkt om "att länsstyrelsen i Stockholm slår fast att "den gamla styrelsen har rätten till projektet" är detta inte alls fallet. Länsstyrelsen i Stockholm har snarare meddelat att vi 1997 fick välja in Göran Bengtsson, men när vi 1998 ville välja bort honom, så gick inte det.

Underligt.

Jag kan inte tänka mig något annat än att du egentligen vet allt detta, men av egna orsaker väljer att blunda. Jag inser därför det fåfänga i att över huvud taget höra av mig. Enda trösten är att mina åsikter om ditt och GPs agerande delas av tusentals vänner som vet, och medlemmar i Vänföreningen som inte heller blev ihågkomna.

Lev väl, Sköt om Dig.
Med vänlig hälsning
Jan-Erik Nilsson

Kopia: till ett antal berörda

Brevet har ej besvarats.

 

Från: AntiLooper - Dann
Till: thomas.kristiansson@gp.se
Datum: den 13 november 1998 10:16
Ämne: Måste berömma din förmåga som grävande journalist !

Hejsan Thomas!

Jag var bara tvungen att skriva ett litet brev till dig. Artikeln i Göteborgs-Posten idag (fredag 13 november), är nog det sämsta jag någonsin sett. Du har ju inte undersökt dina källor något överhuvudtaget. Bilden du målar upp är ju att Joakim Severlinsson och det andra packet är de som burit hela projektet.

Problemet är bara att min far, Anders Wästfelt var mannen som kom på iden att bygga skeppet, drog igång hela verksamheten, samlade in en helsikes massa sponsorpengar, helt enkelt gjorde hela projektet möjligt.

Sedan kommer en viss Bengt Tengroth och får upp ögonen för projektet. Han lyckas ganska snabbt manövrera ut min far, ur min fars egen livsverk! Till råga på allt så tar han och dom andra j*a *sen åt sig äran av hela projektet.

Du gör det ju inte heller speciellt mycket bättre, när du målar upp din totalt falska bild av hur allt har gått till. Jag undrar, fick du all informationen av Joakim Severinsson, eller?

Jag trodde att GP var en hederlig tidning som kollade upp alla upgifter innan ni tryckte dom så att hela Västsverige fick läsa det. Du har just bevisat att så inte är fallet.

Jaru det var väl allt jag hade att säga, jo det var en sak till; Jag dör hellre än blir socialdemokrat!

Icke speciellt vänliga hälsningar från en jävligt förbannad människa och son, som vet hur det verkligen gick till!

Dann Wästfelt
antilooper@hotmail.com

Brevet har ej besvarats.

14 November


Från: Anders Wästfelt
Till: Thomas Kristiansson
Kopia: Peter Hjöne:
Datum: den 14 november 1998 02:26
Ämne: Angående "sista spantet"

  Hej Thomas,

  Din senaste "betraktelse" i GP den 13/11 om Ostindiefararen Götheborg III förundrar och förvånar.

Jag har full respekt för "det fria ordet" men att du som välkänd och erfaren journalist vill, kan eller får skriva så nedvärderande om 1000-tals människors engagemang i projekt Götheborg III förvånar mig.

Vad har du för mandat som ger dig rätten att förolämpa andra människor?

Har du missat att GP är - och har varit en av de första - och största sponsorerna. Vet du att projekt Götheborg III engagerar 1000-tals barn och ungdomar i landets skolor? Vet du att Vänföreningen Ostindiefararen Götheborg har närmare 4000 medlemmar? Visste Du att projekt Ostindiefararen Götheborg III har byggts upp med hjälp av närmare 300 små och medelstora västsvenska företag?

Hur tror du att dessa människor reagerar på din artikel? Jag vet - många har ringt mig idag och undrat vad du är för en typ och vem du representerar. T.o.m. din kollega på GP, A*, har ringt och uttryckt sin bestörtning över dina skriverier.

Du avslöjar också att du är dåligt påläst. Din redovisning av "interna strider" - "nya grupper" - "rätt att ta över" - "länsstyrelsens rättskipning" - "att gamla styrelsen har rätten" - är skrämmande. Kollar du aldrig uppgiftslämnarens trovärdighet, eller skriver du på uppdrag?

Jag konstaterar - och jag är inte ensam - att tilltron till dig som journalist är borta och därmed mitt intresse för GP. Jag byter tidningsleverantör!

Om du vill får du gärna svara på mitt elbrev - men jag har inga förväntningar.

Lycka till med resten av ditt liv.

Med bästa hälsningar
Anders Wästfelt

 

Brevet besvarades den 14 november med en inbjudan till Anders Wästfelt "och de dina" till möte på GP.

14 November

 

Kommentar

Den 28 januari 1998 presenterade Jan-Erik Nilsson och Anders Wästfelt ett PM rörande en organisation som kallade sig "KINARÅDET". I denna organisation ingick alla andra ovetande ett antal av ostindiefararprojektets ledande befattningshavare, bl.a. stiftelsens ordförande, dåvarande Landshövdingen Göran Bengtsson, SOIC ABs VD Bengt Tengroth samt dåvarande styrelseledamoten i SOIC AB Lars-Åke Skager.

KINARÅDETS existens förnekades först inför den övriga stiftelsestyrelsen och avfärdades med orden "ni ser hjärnspöken".

Inför detta PM som bl a skickades ut till samtliga Stiftare, sponsorer, ledamöter av KINARÅDET, Göteborgs kommunpolitiker samt en hel del andra, tvingades man medge att organisationen inte bara fanns utan även ansökt om betydande belopp för sin egen verksamhet.

Avslöjandet förstärkte förtroendekrisen och vid sitt årliga möte 1998 bytte Stiftarna ut ett antal av Stiftelsens styrelseledamöter.

Detta årsmöte 1998 har nu underkänts av stiftelsens tillsynsmyndighet, Rättsenheten vid Länsstyrelsen i Stockholm. Intressant nog tillsattes den stiftelsestyrelse som genom detta beslut kan sitta kvar, året innan (1997) vid ett exakt likadant möte.

Denna brist på logik bekymrar inte de kommunala politiker och förtroendevalda som uppenbarligen är villiga att göra exakt vad som helt för att behålla greppet om ostindiefararprojektet. Varför, frågar man sig? Stort och smått blandas och allt grums skymmer sikten.

Det "stora" skälet som gör ostindiefararprojektet så attraktivt för de västsvenska makthavare som riskerar en hel del - när sanningen om hur de burit sig åt förr eller senare hinner ikapp dem - är en prestigefärgad kamp med huvudstaden Stockholm om att göra Göteborg till Sveriges port mot den gigantiska Asiatiska marknaden.

Det underliga är att just denna "port mot världen" var vad de mer vidsynta av initiativtagarna avsåg med projektet redan från början. Detta var, vad som motiverade att man alls ställde upp med de stora ideella insatserna som behövdes de första åren av projektet.

De "små" skälen är den mänskliga sidan där enskilda människor kämpat för en egen anställning, ett eget jobb, en egen trygghet för sig och sin familj - eller en enda bra sak att kröna sin karriär med. Hedervärt i sig, om man inte samtidigt säljer ut sina vänner.

Krydda detta med lite sårad personlig fåfänga och en portion av den "visionslöshet" som nyligen fick Göran Johansson att tala om att avgå, så är bilden fullständig.

Det sorgliga ligger i att om initiativtagarnas ideer och entusiasm tagits tillvara hade denna trygghet kunnat ges till så oändligt många fler, i alla arbeten som kunnat skapas i hela Sverige, hos alla företag som kunnat dra nytta av projektet. Istället blev det en handfull jobb där de som utför arbetet varje dag måste försvara och rättfärdiga sin insats istället för att åtnjuta respekt och beundran för den del av projektet man faktiskt klarar av bra.

Är detta nödvändigt? Nej, men ansvaret för att påbörja en konstruktiv dialog ligger hos de makthavare som nu tillskansat sig projektet men i åratal kanske inte ens förstod vad projektet stod för - av v e m allt oavlönat jobb gjordes, eller v a r f ö r.

Hoppet står sålunda till de makthavare som inte ens klarar av att besvara brev från de utestängda initiativtagarna eller klarar av att ta den tusenhövdade Vänföreningen, dess styrelse, de över hundratalet sponsorer - som dragit tillbaka sitt stöd för att projektets idé förfelas - på allvar.

Vad blev det av KINARÅDET då? Den som undrar kan kontakta Western Sweden China Forum, tel 031-61 24 08, och be om broshyren "Sweden China Days in Shanghai 1999". I denna nämns inte ens Ostindiefararen Götheborg III vars goodwill man använde för att ansöka om anslag till sig själva. Hur man skall förklara detta för Kinas Vice Premiärministrar, Shanghais borgmästare m.fl. som besökt och väl känner till ostindiefararprojektet, återstår att se.

Rapporten om Kinarådet från den 28 januari 1998 är väl värd att repetera som en bakgrund till var vi befinner oss idag.

 

" - Därför att jag är en skorpion..." Ur en kinesisk fabel

Denna sidas adress på Internet:
http://www.gotheborg.com/aw98nov.htm
Länka gärna till den!


Några viktiga dokument i fulltext

HEM |  TIDNINGEN |  Programförklaring 1993 |  Rune Ströms Roderdonation 1996 |  SOIC AB 1994 |  STIFTELSEN 1997
Nej till IT 1997 |  Berits brev 1997 |  Kinarådet avslöjas, Jan 1998 |  Stiftelsens stadgar |  Lena von Sydows Brev |  Bilsabotage 1999
Brev till Medlemmar 1999 |  Brev till Stiftare 1999 |  Brev till Sponsorer 1999 |  Anders' Brev till SMG 1997/98
Externt: Kinarådets egen rapport, Juni 2000


Internettidningen Ostindiefararen Götheborg är en registrerad tidskrift.
Ansvarig utgivare: Anders Wästfelt - Redaktör: Jan-Erik Nilsson
Information av redaktionellt intresse kan sändas under fullständigt anonymitetsskydd till redaktionen.
e-mail: anders@ostindiefararen.net
Denna sidas adress på Internet är: http://www.ostindiefararen.com/tidningen/
Länka gärna direkt till den!


Denna hemsida motsvarar innehållsmässigt den ursprungliga web-sidan som den skapades, huvudsakligen under åren 1998-2000. Sidan har uppdaterats grafiskt på grund av skillnader i html och kodningspraxis, nutida högre skärmupplösning och för bättre sökmotoroptimering (SEO) mm. En viss språklig polering har gjorts men inga faktauppgifter har lagts till, förändrats eller tagits bort. Email och länkadresser har uppdaterats till nuvarande (2010) och fungerande. Navigations-menyerna har ändrats för att förbättra överblick och åtkomst. Web design och innehåll © Anders Wästfelt och Jan-Erik Nilsson 1983-2010